Etikettarkiv: Örebro

Kommentarer

”Skatepark”, ”gymnastikens hus” och konstgräs – om satsningar på idrott

Lämna en kommentar

Just nu är det mycket nyheter, mycket åsikter och mycket tyckande om hur Örebro kommun investerar i olika idrotter. Längre ner finns rapporter, siffror och lite annat för den som har bestämda åsikter (jag tror att det är en bra idé att ta reda på fakta innan man är tvärsäker om vad som är rätt och fel i investeringsfrågor). Grundläggande principer tycker jag det är lätt att vara tvärsäker om:

  1. Det är bra att vi med skattepengar underlättar för barn och ungdomar att idrotta (och engagera sig på andra sätt).
  2. Fördelningen av resurser ska ske jämställt (mellan killar och tjejer), bidra till att utjämna ojämlikhet i samhället och bidra till att fler engagerar sig på olika sätt.

Om vi är överens om det kan vi gå vidare. Man kan självklart invända mot dessa principer, men då handlar diskussionen inte längre bara om prioritering av investeringar utan om olika politiska ståndpunkter.

Först av allt: det är avgörande att skilja på antal och andel. Om man till exempel vill satsa mer på ”tjejidrott” är det viktigt huruvida man menar idrotter som övervägande utövas av tjejer (hög andel tjejer) eller idrotter som har flest tjejer som utövare (antal). Här är två diagram ur ”Idrotten i siffror (2013)” som visar att det är lite skillnad, beroende på vad man pratar om (notera dock att just de här siffrorna handlar om medlemmar och inte aktivitet):

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Om man istället studerar aktivitet så blir skillnaderna ännu tydligare, fotbollen sticker ut rejält om man bara tittar på aktiviteter för barn och ungdomar.

Mot detta sätt att redovisa kan man självklart också ha invändningar: det missgynnar ensamidrotter som inte redovisar aktivitetsstöd på samma sätt och det kan ju tänkas att fler skulle ägna sig åt till exempel innebandy om det fanns fler tider i landets hallar. Men å andra sidan är det kanske inte troligt att någon annan idrott skulle kunna peta fotbollen (världens största sport) från förstaplatsen, även om det fanns obegränsat med hallar?

Oavsett det, det finns invändningar mot all statistik. Statistiken nedan kompletterar bilden, men ger självklart inte heller hela bilden.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Örebro kommun lägger varje år många miljoner på idrott i olika former (mer om det här: http://bjornsundin.speedhost.me/2013/06/60-miljoner-till-idrotten-varje-ar-ar-400-000-till-eco-orebro-lite/). Exakt hur mycket är faktiskt svårt att redovisa, men det handlar om minst 60 miljoner kronor när man räknar bidrag och subventioner på anläggningar. Men sanningen är att det handlar om mer än så egentligen, eftersom det till exempel finns kostnader för anläggningar som kommunen helt enkelt bara räknar in i budgeten utan att redovisa som subvention. Det där är alltså pengar som betalas ut varje år, det vi brukar kalla ”driftspengar”.

En investering i till exempel en konstgräsplan, en skatepark eller en idrottshall innebär att man betalar byggföretag och leverantörer och därmed får man en ”investeringssumma” men eftersom anläggningen står kvar under lång tid räknar vi inte den summan  som den avgörande: det viktiga är vad investeringen kostar per år. Då kan man konstatera att en konstgräsplan (ca 7 milj i investering, ca 1,8 milj/år i driftkostnad för ränta på investeringen och skötsel) kostar lite per timme eftersom den (i normalfallet) inte kräver uppvärmning eller annat. På samma sätt är det med en skatepark (18 milj i investering, ca 1,7 milj per år för drift och kapitalkostnad). En idrottshall kostar dock mycket mer. Dyrast är självklart ishallar som kräver både värme och kyla förutom att själva investeringen är hög. Sedan kostar olika hallar olika mycket pengar. Friidrottshallen som byggdes för några år sedan (Tybblelundshallen) kostade mer än 50 miljoner i investering och kostar varje år cirka 5 miljoner i drift.

Jag ska inte ge mig in på byggnadsteknik (jag är inte expert på det) men hur dyr en anläggning blir beror dels på själva byggnaden (takhöjd, totalyta, yta på olika hallar/delar, bärande balkar med mera) men också på vilken utrustning som krävs i den. Driftkostnaden beror dels på hur stor investeringen var men också på hur mycket den dagliga skötseln kostar liksom olika andra driftskostnader.

Det avgörande är alltså vad det kostar kommunen per år. Intäkterna från de hyror som föreningarna betalar för anläggningarna motsvarar inte på långa vägar kostnaderna, särskilt inte på hallar. Siffrorna ovan beskriver bara kommunens kostnad, inte vilka intäkter kommunen får in.

Att bygga ett ”gymnastikens hus” (som nu diskuteras en del) kostar mycket. Vi har inte detaljstuderat detta (det är vad som i så fall skulle göras i en ”förstudie” som kostar några hundra tusen kronor att göra), men utifrån de planer som presenterats, vad liknande anläggningar kostat i andra kommuner och vad marken skulle kosta i den typ av centralt läge som föreslagits så är det osannolikt att investeringen skulle hamna under 100 miljoner. Den årliga driften skulle då sannolikt bli mellan 5 och 10 miljoner kronor. Hyresintäkterna från en sådan hall har (av gymnastikföreningarna och kommunens tjänstemän) beräknats till cirka 2,6 miljoner kronor per år men idag betalar föreningarna ”bara” en tredjedel av den summan. Men oavsett hur mycket föreningarna betalar av ett nytt ”gymnastikens hus” så kommer kommunen i så fall få betala mellan 2,4 och 7,4 miljoner per år för anläggningen. Fast förmodligen mer, eftersom det lär bli tufft för Örebros föreningar att bära en så mycket högre hyra. Särskilt om vi vill att fler barn och ungdomar ska kunna delta (redan idag kostar barngymnastik runt 1300 per termin och barn – rätt många har inte de pengarna).

Idén om ett ”gymnastikens hus” är inte avfärdad, den kommer fortsätta diskuteras. Inget beslut fattades på sammanträdet med Programnämnd Samhällsbyggnad, Fritidsnämnden har även i fortsättningen ansvaret för att bidra till att så mycket fritidsaktiviteter kan genomföras i Örebro, och då är gymnastikens behov en självklar del.

Här finns utredningen om gymnastikens lokalbehov: Gymnastikens lokalbehov, rapport maj 2015 (sammanfattning här: Gymnastikens lokalbehov, tjänsteskrivelse)

Vad vi konstaterat är att man måste skilja på de olika behov som redovisas som skäl till varför man vill ha denna anläggning:

– Dels handlar det om den kö som finns till gymnastiken, barn och ungdomar som helt enkelt inte ”får plats” i gymnastikverksamheten idag. Delar av det problemet handlar om brist på halltider och dåliga förutsättningar, och den delen konstaterar utredningen från Kultur och Fritidsförvaltningen att det går att göra mer med. Dels handlar det om att effektivisera bokningssystemet så att hallar inte står tomma så mycket (de står inte bara tomma på fredags- och lördagskvällar, det har varit för mycket fokus på de tiderna – då barn självklart inte ska träna), dels handlar det om att skapa mer tider i hallarna genom att t ex fotbollen ska vara utomhus (på konstgräsplanerna). Men kön beror också på ledarbrist, att det inte finns tillräckligt många vuxna som kan leda barn och ungdomar, och det problemet löses inte genom ett ”gymnastikens hus”.

– Dels handlar det om att de som vill satsa på gymnastiken (elitsatsningar eller helt enkelt bara bli duktigare) har för dåliga förutsättningar i Örebro idag. Oscariahallen byggdes för gymnastikens behov (klar 2006) och är fortfarande en bra anläggning, även om det självklart finns bättre anläggningar på andra ställen. Det finns dock ett problem med att mycket tid går åt till att plocka fram och tillbaka utrustningen eftersom hallen används av skolan på dagarna (vilket är tur – tomma hallar är väldigt dyra). Det måste man jobba med framöver. För att få ännu fler som blir ännu duktigare på gymnastik är det mycket möjligt att man framöver behöver bygga ytterligare någon anläggning särskilt anpassad för gymnastikens behov (det ska Fritidsnämnden  jobba vidare med) men det är inte säkert att det lämpligaste sättet att göra det är att bygga en stor anläggning, ett ”gymnastikens hus”, som innebär massor av skjutsande för nästan alla i Örebro.

Att vi nu inte går vidare med att förbereda byggandet av ett ”gymnastikens hus” beror alltså dels på att det kostar enormt mycket pengar, och just nu behövs extremt mycket pengar för att bygga förskolor och skolor och vårdboenden. Men det beror också på att man – innan man gör en sådan enorm satsning – måste utreda vilka behov det löser.

Det finns många idrotter som har stora behov av fler anläggningar. Att gymnastiken organiserar störst andel tjejer innebär inte att de av jämställdhetsskäl automatiskt måste stå först på investeringslistorna: Ridsport, konståkning, friidrott och volleyboll har nästan lika hög – eller högre – andel tjejer. Friidrott, dans och ridning organiserar alla ett stort antal tjejer. Fast ingen idrott organiserar så många tjejer som fotbollen, så om man alltid skulle gå på vad som ger mest för flest tjejer skulle alla satsningar göras på fotbollen – men det gör de inte. Som kostnadsredovisningen ovan visar så är det inte så att fotbollen får ”alla” pengar som satsas på idrott. Tvärtom. Om man skulle se till krona per utövare skulle fotbollen sannolikt inte se så gynnad ut i kommunens ekonomi som en del påstår.

Här finns fler handlingar för den som vill läsa mer:

Handlingar om aktivitetsparken i Drottningparken, ”skateparken”: 1505aktivitetspark Tjänsteskrivelse till nämnd , Aktivitetspark1505, Ombudgetering aktivitetspark

Reviderat investeringsprogram med markerade förändringar.pdf (beskriver vilka satsningar Programnämnd Samhällsbyggnad planerar för kommande år)

 

Här finns en del andra inlägg jag tidigare skrivit om idrottsfrågor:

http://bjornsundin.speedhost.me/2012/10/vad-ar-minst-viktigt-verksamheten-for-barn-eller-investeringarna-for-jobb-fb-orekf/

http://bjornsundin.speedhost.me/2012/06/fler-konstgrasplaner-nu-landar-vi-fragan-fb/

http://bjornsundin.speedhost.me/2012/08/reaktioner-pa-kif-raddningen/

http://bjornsundin.speedhost.me/2012/10/kan-ett-fritidskort-fa-fler-foreningsaktiva-fb/

http://bjornsundin.speedhost.me/2013/01/omdiskuterad-hall-for-fotboll-framtidstro-och-nya-jobb/

http://bjornsundin.speedhost.me/2013/03/att-lara-fran-de-basta-13-slutsatser-om-evenemang-i-orebro-och-goteborg/

http://bjornsundin.speedhost.me/2013/06/nagra-ord-om-eco-orebro-och-kommunens-stod-till-basket/

http://bjornsundin.speedhost.me/2013/06/60-miljoner-till-idrotten-varje-ar-ar-400-000-till-eco-orebro-lite/

 

Kommentarer

Slutsatser från Berlin-resa: mer cykel, mer gång och mycket mera tågtrafik…

Lämna en kommentar

Att landa på Arlanda och ta flygbussen in till centralen, bara för att inse att all tågtrafik står stilla. Särskilt som man kommer hem från en studieresa som handlat om de enorma investeringar tyskarna gjort i sin järnväg. Det skulle vara ironi, om det inte vore för att det egentligen är så allvarligt. Att Sverige under lång tid (och särskilt under senare år) låtit bli att investera i ny järnväg och underhålla den järnväg vi har hotar nämligen tillväxten och jobben.

Sverige är glest och i huvudsak har vi långa avstånd mellan våra tätbebyggda områden. Det borde innebära att vi, för att kompensera för detta, investerar mer i långväga infrastruktur än andra länder gör. Annars lär vi framöver få svårt att hävda oss i den internationella konkurrensen. De senaste årtiondena har vi dock inte investerat i närheten av vad som behövs i infrastruktur, tvärtom ligger vi långt efter många andra länder när det gäller att koppla ihop landets arbetsmarknadsregioner och att göra så att de växer. Faktum är att den positiva utvecklingen med regionförstoring (större men färre arbetsmarknadsregioner) nu vänt, på grund av problemen i trafiksystemen (särskilt järnvägen). Det är allvarligt för Sveriges konkurrenskraft i framtiden, om ett litet land som Sverige ska kunna stå sig lika starkt i den globala konkurrensen i framtiden krävs jätteinvesteringar i infrastruktur – bara för att komma ikapp.

En arbetsmarknadsregion är, enkelt uttryckt, en region där människor vill och kan pendla till jobbet på annan ort. Örebros arbetsmarknadsregion är en av Sveriges största, och inkluderar stora delar av Örebro län (dock inte Karlskoga, förbindelsen mellan Örebro och Karlskoga är helt enkelt inte tillräckligt bra med kollektiva färdmedel, trots att stora satsningar gjorts och görs på den sträckan).

Det finns hur mycket som helst att skriva om inslagen på den studieresa till Berlin och Leipzig som jag varit på sedan i torsdags (mer om det nedan), men jag börjar med några slutsatser och punkter som jag tycker är särskilt viktiga att ta med sig:

  1. De enorma satsningar som görs för att effektivisera tågresandet i stora delar av Europa är inte en slump. Tvärtom har den ökade globala konkurrensen gjort det ännu viktigare för länder, regioner och städer att vara hopkopplade så att man uppnår den kritiska mängd invånare, företag, kreatörer och annat som krävs för att säkra tillväxt och jobb. Om man inte kopplar ihop städer så att man har fungerande områden på 5-10 miljoner kommer man få oerhört svårt att stå sig i den internationella konkurrensen i framtiden. Det skapar enorma utmaningar för ett litet land som Sverige. De jättesatsningar som aviserats i den nu pågående Sverigeförhandlingen och i övriga satsningar på infrastruktur som nu görs är välkomna, men ska också ses mot bakgrund mot att Sverige under lång tid satsat för lite på infrastrukturen. Kaoset i järnvägstrafiken är ett tydligt tecken på det. Det behövs alltså ännu större, och ännu radikalare, tag för att Sverige ska stå sig i konkurrensen i framtiden.
  2. Även om jag brinner särskilt mycket för att få till en snabbtågsförbindelse mellan Oslo och Stockholm så inser jag att det inte är antingen eller det handlar om: denna sträcka bör inte ställas i motsats till andra satsningar i andra delar av landet. I stort sett alla behövs, för att ”komma ikapp” och komma förbi. Sverige är, som sagt, ett litet land och behöver därför investera ännu mer i infrastruktur som kopplar ihop städer med stora avstånd. Investeringarna i Stockholmsregionen är helt avgörande, liksom satsningarna längs östkusten. En framtida förbindelse på västkusten, som kopplar ihop Oslo och Göteborg/Malmö är också viktig.
  3. Örebro behöver lägga ännu mer pengar på att förbättra förutsättningarna för människor (och gods) att ta sig till och från Örebro för jobb och besök. Det behövs på precis samma sätt som investeringar i att göra Örebro mer attraktivt (fortsatta investeringar i parker och naturområden, byggande av Naturum, Kulturkvarter och liknande satsningar på kultur och arrangemang, Gustavsviks tillväxt, turistnäringen i övrigt och så vidare). Dessa satsningar är svåra att orka med när vi samtidigt gör så enorma investeringar i att förbättra skolan och förskolan och att skapa fler platser i äldrevården, men vi måste orka med dem. Annars kommer vi inte kunna tillföra så mycket nya pengar till välfärden framöver: de 2000 invånare som Örebro ökade med förra året innebar cirka 100 miljoner kronor mer till skolan, vården och omsorgen. Investeringar i hållbara transporter (gång och cykel) är lika viktiga som satsningar på bättre kollektivtrafik och måste göras samtidigt som vi också förbättrar vårt gatunät som idag har stora brister (vilket faktiskt är värst för gående och cyklister som behöver ta sig fram på dessa gator…).
  4. Berlin är en trevlig stad att vara i, och det beror självklart på en väldig massa faktorer. Men det går inte att bortse från att den klassiska ”europeiska” stadsplaneringen är en viktig del. Rutnätsstaden (byggnader i kvarter följs av gata som följs av nya kvarter osv) gör det lätt att hitta, lätt att gå och gör staden trevlig att vara i med service och upplevelser. Berlin är gångvänligt vilket också visar sig i uppdelningen mellan färdsätt: 29% av resorna görs till fots, 15% med cykel, 26% med kollektivtrafik och 30% med bil. Det går inte att jämföra Berlin (med 3,4 miljoner invånare) med Örebro men om vi tittar på vår fördelning av trafikslagen så har vi en del att göra: 11% till fots, 28% cykel, 5% buss och 56% bil. Lyckligtvis ser de siffrorna lite bättre ut om man tittar på nyare fördelning och räknar på fördelningen i Örebro tätort (vilket är mer rättvist, det är ju de tätbefolkade delarna som normalt räknas i andra städer med annan ”kommunstruktur”), då har vi en nästan lika hög cykelandel som Köpenhamn (ca 35%) och mycket mer gångtrafik.

Drygt 20 personer från Örebro, Karlstad, Kristinehamn, Hallsberg, Kumla, Västerås och Region Örebro län har sedan i torsdags gjort en studieresa till Berlin och Leipzig för att studera satsningar på kollektivtrafik, utveckling av stationsområden och investeringar i snabbtågsförbindelser. Med på resan var även representanter för Handelskammaren Mälardalen, Mälab och Sweco. På några få dagar var det en enorm mängd intryck att hantera:

  • Berlins enorma centralstation som byggdes mitt i staden och bidrog till att effektivt koppla ihop de delvis helt skilda transportsystem som finns i Berlin – och som idag har 1000 avgångar och 450 000 besökare per dygn.
  • Besök i Deutsche Bahns imponerande skyskrapa där DB beskrev utvecklingen av järnvägens historia i Tyskland, och av företaget. Till exempel att man efter Tysklands återförening i början på 90-talet på allvar diskuterade om man skulle satsa på järnvägstrafiken överhuvudtaget – och kom fram till att man skulle satsa rejält (de nämnde dock inte bakgrunden till det: att den tyska bilindustrin kämpade hårt för att begrava järnvägen…).
  • Otroligt inspirerande föreläsning från en av DBs internationella konsulter som jobbar med utveckling av stationsområden och hur snabbtågsförbindelser påverkar utveckling, tillväxt, stadsliv och rörelsemönster. Både avskräckande exempel (på stationer mitt ute på landsbygden) och inspirerande exempel på bra stadsanpassade placeringar som bidrar till hållbara transporter och ökad tillväxt.
  • Spännande besök i DBs ledningscentral i Leipzig (där man normalt inte får komma in…) som kanske handlade lite för mycket om själva trafikövervakningen men som likväl var en upplevelse.
  • Ingenjörstung föredragning om det oerhört tekniskt avancerade byggandet av den enorma citytunneln i Leizig (cirka 500 000 invånare) som kopplade ihop stadens olika stationer (med olika järnvägslinjer) till ett nätverk och hanterar enorma trafikflöden.
  • Rundtur på Leipzigs centralstation där man lyckats skapa två våningar med butiker och restauranger under en befintlig, och gammal, station med en stor centralhall med vackra välvda bågar och stora fönster.
  • Resa med de tyska snabbtågen (ICE) som tog oss från Berlin till Leipzig på en dryg timme och som när förbindelsen Berlin-Munchen invigs (2017) nått alla de (högt satta) restidsmål som sattes för cirka 20 år sedan.

Förutom studiebesöken mycket intressanta föreläsningar om MÄLABs utveckling, om Karlstads och Värmlands arbete med att öka trafiken och punktligheten i kollektivtrafiken, om EU-projektet Enter Hub och de slutsatser som dras av stationsbyggande i andra städer i Europa (bland annat en spännande jättesatsning i Örebros polska vänort Lodz), om Sverigeförhandlingen och SWECOs arbete med långsiktiga mål för svensk järnvägsutbyggnad.

Dessutom sånt jag hade mer koll på: om utredningen om hur snabbtågsspår kan dras mellan Kristinehamn och Arboga (som en del av en framtida snabbtågsförbindelse mellan Oslo och Stockholm) och om arbetet med Oslo-Stockholm på under tre timmar (här en färsk debattartikel om detta) med mera med mera…

Med huvudet fullt av intryck kan jag konstatera att det var en givande studieresa, som fortsatte. På söndagen fortsatte jag vidare till Hamburg för att studera och diskutera stadsplanering, förtätning och hållbar stadsutveckling. Mer om det längre fram…

Kommentarer

Rivstart 2015 – vad jag gjort på 100 dagar* (och vad som ska göras på resterande 1248 dagar)

Lämna en kommentar

För att Örebro ska fortsätta växa och för att leva upp till de löften vi gav till örebroarna i valet har det krävts full fart från början. Som förtroendevald politiker har man sina (knappt**) fyra år att bidra till förändring, och jag har bestämt mig för tre områden jag ska lägga extra kraft på:

  1. Växande Örebro – mer grönt och mer levande
  2. 3000 nya bostäder – bostad för alla
  3. Hållbara trafiklösningar – avgörande för tillväxt och klimat

Politiskt arbete är inget solorace, men jag förfogar över min egen kalender (åtminstone delvis…) och måste därför prioritera vad jag lägger den mesta tiden på. Under de första hundra dagarna har jag därför prioriterat sådant som behöver en ordentlig startsträcka för att ge resultat och processer som tar tid.

Jag vet att tempot kommer att vara högt även framöver, men nu finns tid för lite mer eftertanke medan processerna jobbar på… Så då är frågan: vad borde jag prioritera att göra – inom de tre områdena ovan och inom andra områden?

Det här är vad jag prioriterat under de första hundra dagarna:

1. Växande Örebro – mer grönt och mer levande.

2. 3000 nya bostäder – bostad för alla.

  • För att nå målen om att det byggs cirka 750 nya lägenheter per år krävs två saker mer än allt annat: snabba kommunala processer och fler aktörer som är beredda att investera och bygga i Örebro.
  • Snabba kommunala processer har vi lagt mycket tid på under de gångna åren och där har vi verkligen lyckats (Örebro sticker ut – jämfört med nästan alla andra jämförbara kommuner är vi snabbast).
  • När det gäller fler och mer investeringar och byggare så är Örebros medverkan på världens största fastighetsmässa (MIPIM) i mars en viktig del av detta arbete, liksom det tiotal möten som jag sedan årsskiftet haft med olika aktörer som är intresserade av att investera/bygga i Örebro.
  • Vi har också påbörjat arbetet med att hitta fler lösningar på hur nybyggda bostäder ska bli något mindre dyra (allt nybyggt är – och har alltid varit – dyrare än det befintliga).
  • Marknadsföringen är avgörande: jag har engagerat mig i att skärpa kommunens arbete med marknadsföring och som ordförande i Örebrokompaniet lägger jag mycket tid på hur Örebro ska sticka ut bättre.

3. Hållbara trafiklösningar – avgörande för tillväxt och klimat.

  • Trädgårdsgatan ska byggas om från trafikled till stadsgata och det ska skapas en vettig cykelbana på denna sträcka (som skulle vara ett stort cykelstråk om trafiksituationen var tryggare) och det arbetet har rivstartat och kommer att följas av liknande ombyggnader av Rudbecksgatan och Östra Bangatan.
  • Men det handlar inte bara om att minska bilberoendet (bilen behövs, men den ska inte behövas lika ofta som idag): det handlar också om att stärka kollektivtrafiken. Järnvägssatsningar är särskilt viktiga. Därför har jag lagt mycket tid på det långsiktiga arbetet med att skapa en bättre förbindelse mellan Oslo och Stockholm (avgörande för Örebros tillväxt på lång sikt, och viktigt för klimatmålen) där Örebro kommun för första gången nu konkretiserar planerna för hur en sträckning ska gå genom staden (och hur godstrafiken ska kunna flyttas ut från tätorten).
  • Att åstadkomma en länspendel (med stopp bland annat i Hovsta) har också tagit en hel del tid, när vi nu försöker återstarta det arbetet tillsammans med region Örebro län, Nora kommun (och Trafikverket).
  • Jag har också drivit på i diskussionen mellan Örebro och regionen om att förbereda en ansökning från regeringens ”Stadsmiljömiljard”.

Några saker jag tar tag i under den närmaste tiden på dessa tre områden:

  1. Växande Örebro – mer grönt och mer levande. Förvaltningen ska få i uppdrag att utreda kostnader och möjlig finansiering för en mer ambitiös trädgaranti: en förebild är Stockholm där ett nytt träd planteras för varje lägenhet som byggs (i Örebro innebär trädgarantin att varje träd som tas bort ersätts).
  2. 3000 nya bostäder – bostad för alla. Vi ska intensifiera arbetet för billigare bostäder (eller mer korrekt: mindre dyra…). Arbetet med byggare och andra aktörer på bostadsmarknaden ska fortsätta och tillsammans med förvaltningen ska vi titta på hur andra kommuner gör och ta fram förslag på en arbetsplan för detta. Göteborgs projekt i Frihamnen är intressant att studera.
  3. Hållbara trafiklösningar – avgörande för tillväxt och klimat. När regeringen nu avsätter pengar för ”Stadsmiljöprojekt” som ska underlätta bostadsbyggandet genom att ge ekonomisk stimulans till hållbara trafiklösningar ska Örebro vara en av de första kommuner som söker pengar.

Jag kommer bjuda in mig till fler arrangemang där jag kan diskutera ett växande Örebro med fler örebroare. Metoden med att utgå från kartmattan ska jag erbjuda till föreningar och andra som kan tänkas vara intresserade av en diskussion (1-2 timmar) om hur och var Örebro ska växa. Jag ska också bli bättre på att löpande informera om nya byggprojekt som jag är med och fattar beslut om (till exempel markförsäljning). Det ”nyhetsmail” som jag då och då skickat ut om aktuella frågor på samhällsbyggnadsområdet ska skickas mer regelbundet (vill du ta del av detta mail, cirka en gång i månaden, maila till bjorn.sundin[at]orebro.se)

* Mandatperioden börjar formellt 1/1 året efter val för mig som ordförande i Programnämnd Samhällsbyggnad. Som kommunalråd (med fortsatt förtroende) har jag dock jobbat rätt hårt även i höstas… Kommunfullmäktige och Kommunstyrelse tillträder under hösten efter valet, men alla nämnder och styrelser tillträder vid årsskiftet.

** I praktiken tar mandatperioden slut på valdagen – om man inte blir omvald…

Kommentarer

Att våga investera i ett växande Örebro (eller: vad hade Örebro varit idag utan Gustavsvik?)

Lämna en kommentar

På fredagskvällen invigdes ”det nya Gustavsvik”: ett redan bra äventyrsbad har för cirka 90 miljoner fräschats upp, gjorts om och utvecklats rejält för att åter bli Skandinaviens bästa äventyrsbad och framöver generera ännu mer intäkter till företag i Örebro, till Örebro kommun (genom skatteintäkter) och till alla de människor som får jobb och inkomst tack vare turistnäringen.

Vi ska vara väldigt tacksamma för att framsynta politiker för länge sedan vågade stå upp för satsningen på Gustavsviksbadet och att modiga politiker genom åren försvarat anläggningen och vågat satsa vidare på att utveckla den. Om det inte vore för dem skulle vi idag inte bara stå utan ett av Sveriges största besöksmål utan sannolikt skulle Örebro varit annorlunda. Lite mindre växande, lite mindre framgångsrikt och med färre jobb.

I fredags fick Roger Andersson​ (tidigare bland annat ordförande för Örebroporten och för Gustavsvik resorts) och Per Cardesjö (VD på Örebroporten) äran att klippa bandet i den nya Gustavsviksanläggningen och det var välförtjänt; de har lagt ner mycket kraft på att få till en lösning där kommunen och näringslivet tillsammans utvecklar en av Örebros allra viktigaste turistattraktioner. Det samarbete som gör att Gustavsvik Resorts (och området runt anläggningen) kan utvecklas så mycket är unikt: jag känner inte till något liknande exempel där privata företag gått in med pengar för att tillsammans med kommunen utveckla en så viktig turistanläggning och skapa en ny stadsdel i staden.

Det är värt att påminna om att Örebro kommun var ett klubbslag från att sälja delar av anläggningen till Orsa kommun för några år sedan – då Moderaterna och Folkpartiet i Örebro ville göra allt för att bli av med Gustavsvik – en anläggning som de motarbetat ända sedan den byggdes. Nu blev det inte så: istället för försäljning till en annan kommun (utan stora ekonomiska muskler) skapades ett nytt bolag där privata företag äger halva anläggningen och är med och investerar i utvecklingen av Sveriges bästa äventyrsbad.

Så nu när intäkterna rullar in till Örebros hotell och restauranger, när butikerna får sälja lite mer och när det kommer nya pengar till kommunens skattkista bör man sända en tacksamhetens tanke till de som var med och beslutade om anläggningen, de som stod upp för den, de som vågade utveckla den och till de som idag är med och tar den in i framtiden. Alla örebroare är skyldiga er ett stort tack: Örebros tillväxt hade inte varit likadan utan er.

Örebro är en av Sveriges starkaste orter vad gäller besöksnäring. Varje år omsätter turism- och besöksnäring i Örebro många miljarder (2,2 miljarder). Faktum är att vi omsätter mer på turismen än Västerås och Linköping gör tillsammans. Det ger massor av jobb, vilket ger massor av skattekronor, vilket ger massor av möjligheter att förbättra skolan, förskolan och välfärden. En ökning från 2 till 2,5 miljarder i turistomsättning per år skykle uppskattningsvis ge ytterligare 40 miljoner i skatteintäkter och 350 nya jobb i Örebroregionen.

Fast det där förstår inte alla. En del tror att det är bättre att kommunen INTE skapar förutsättningar för arrangemang, anläggningar och annat som möjliggör turism. (Här har jag utvecklat varför vi borde satsa mer – inte mindre – på turism och besöksnäring. Och här några förslag från september 2014 om hur det skulle kunna gå till.)

Besöksnäringen har en annan viktig effekt: den får fler att bli intresserade av Örebro. När fler kommer hit upptäcker också fler det vi örebroare redan vet – att Örebro är en trevlig stad att leva och utvecklas i. Och det är ännu viktigare, för inflyttningen ger ännu mer nya pengar till bättre skola, omsorg, fritid och kultur. När Örebro växer med  cirka 1600 personer/år (fast 2014 blev det ännu mer: cirka 2000 fler örebroare) så ökar skatteintäkterna med cirka 75 miljoner kronor per år. Det är ytterligare ett argument för att satsa på kultur, idrott, arrangemang och annat som lockar människor att bosätta sig på en ort (för det är sånt som är avgörande nuförtiden – jobben uppstår där folk vill bo).

Ytterst få flyttar till en stad bara på grund av bra träningsmöjligheter för fotbollsspelare och lika få väljer hemort på grund av en duktig kammarorkester. Ännu färre drar upp sina bopålar för att bosätta sig i Örebro bara för att Live At Heart under en helg gör Örebro city till ett musikparadis och inte en enda blir örebroare bara på grund av en väl utvecklad kulturskola. Inget av det där kan på egen hand öka antalet örebroare. Men allt det där, och mycket annat, bidrar till att vi blir fler örebroare. Och fler örebroare gör att vi kan investera mer i skolan och förskolan, att vi kan anställa fler i äldrevården och att vi kan förbättra busstrafiken. Eller annat som vi vill lägga mer pengar på.

Det är inte en slump att det en gång var Socialdemokraterna som drev på för att skapa Gustavsvik. Det är inte en slump att vi en gång var drivande för att skapa Conventum och Conventum Arena. Det är heller inte en slump att Socialdemokraterna i fråga efter fråga drivit på för att Örebro ska satsa mer på arrangemang och evenemang.

I detta arbete har många deltagit, i samtliga dessa beslut har många andra partier sett samma vinster som vi sett. Men det har också delvis varit samma motståndare. I samtliga tidigare nämnda fall var Folkpartiet motståndare. På senare år har även Moderaterna börjat säga nej (en gång var det annorlunda, M var för Conventum och i många år förstod också de att sådana satsningar var viktiga för Örebro).

För en vecka sedan avslutades Vinter SM-veckan i Örebro. Den blev en succé och de investeringar vi gjorde i anläggningarna inför denna vecka kommer vi ha nytta av i många år framåt (mer om SM-veckan här). Och anläggningarna kommer nu sannolikt att innebära att många fler tävlingar och träningsläger förläggs i Örebro. Moderaterna i Örebro var emot SM-veckan. Numera leds nämligen Örebro-moderaterna av politiker som inte förstår det där enkla sambandet mellan turistintäkter, nya jobb, skatteintäkter och förbättrad skola. Moderaterna i Örebro tror nämligen att ”opposition” innebär att man ska vara emot även bra saker, förr visste Örebros moderater att det var viktigt att man visade enighet i långsiktigt viktiga frågor. Som till exempel investeringar i ett växande näringsliv som ger nya jobb.

Om några veckor vet vi facit från SM-veckan, men allt tyder på att den kommer att slå alla tidigare rekord: i antalet besökare, i antalet idrottare, i summan pengar som genereras till värdstaden. Att det blev den största SM-veckan någonsin vet vi, nu återstår ”bara” att räkna ihop kassorna och konstatera hur mycket nytta det gjorde för Örebros besöksnäring.

Utan Gustavsvik hade Örebro varit annorlunda. Vi hade säkert ändå varit en starkt växande kommun och vi hade säkert ändå haft en stark besöksnäring. Men inte lika starkt växande och inte lika stark besöksnäring. Att ha en magnet som Gustavsvik genererar nämligen mer än tillväxt, jobb och skatteintäkter. Det lägger också en grund för ett bättre utbud för oss som bor här. Tack vare en stark besöksnäring finns fler butiker, fler restauranger och mer kultur och nöjesliv än det annars skulle funnits i Örebro.

Det är förmätet att påstå att de kvinnor och män som la grunden till det Gustavsvik vi ser idag förutsåg denna utveckling. Men likväl var de med och lade en viktig grund till dagens Örebro. Och utan det arbete som lagts ner de senaste åren av företrädare för Örebro kommun och för privata företag hade inte Gustavsvik nu stått så starkt rustat inför kommande år.

Nu återstår för oss som är aktiva idag att fortsätta ta avgörande steg som lägger grunden för morgondagens Örebro. Personligen tror jag att ett nytt Kulturkvarter med bibliotek, kulturskola och nya scener är ett sådant steg, men jag vet också att vi idag inte kan förutse vilka vinster dagens investeringar ger om 20, 30 eller 40 år. Men likväl måste vi våga fortsätta investera. Örebro ska fortsätta framåt.

Kommentarer

Förseningen som försvann (eller: kolla aldrig en bra story – för då kan den spricka)

1 kommentar

Idag utropade NA: ”Sent besked stoppar skidåkning i Sörby – initiativtagaren tycker att kommunen kunde ha skyndat på”. I artikeln skriver NA:

”I november berättade NA om planerna och från kommunens håll var man positiv till förslaget. Men byggstartsbeskedet har dröjt. Först för några dagar sedan fick Ulf Pragnert veta att han kunde börja bygga.
Det var min intention att komma i gång den här vintern men beskedet kom för sent. Nu går det inte att bygga en lift, det får bli först till våren när snön försvunnit, säger Ulf Pragnert som är både besviken och irriterad på kommunen.
Ansökan lämnades in strax efter sommaren och allt har tagit gigantiskt med tid. Jag har försökt att få kommunen att snabba på det här men det har inte gått.”

Fakta är följande:

  1. 2014-09-05 inkom ansökan om bygglov.
  2. Efter detta skickades ärendet på remiss till nämnder och förvaltningar som berörs av frågan.
  3. 2014-11-17 fick den sökande tillstånd för en enskild anläggning för bad och disk.
  4. 2014-11-24 blev ärendet komplett inför beslut om bygglov (den insända ansökan var inte komplett tidigare).
  5. 2014-11-27 behandlades ansökan på Byggnadsnämndens sammanträde och bygglov beviljades (men då saknades handlingar för att utfärda det lagstadgade startbeskedet)
  6. Efter 2015-01-15 kompletterades ärendet med handlingar om brandskydd.
  7. 2015-01-27 utfärdades startbesked (som innebär att man får börja bygga.

Bygglov tar inte hänsyn till vem som äger marken och den processen har skett parallellt. Ända från början har alla inblandade varit positiva till idéerna och direkt erbjöds den sökande ett så kallat ”Lotsmöte” då tekniska förvaltningen, bygglov, trafik med flera deltog för att underlätta processen. Det är dock inte någon enkel fråga att upplåta kommunal mark till ett privat bygge (vilket också tydliggjorts för den sökande ända från början), en rad frågor måste klaras ut innan:

  • Är idén hållbar?
  • Hur garanterar vi att området inte spärras av utan att det är tillgängligt för alla?
  • Hur får vi garanter för att det återstålls den dag verksamheten inte bedrivs längre?
  • Hur löser man transporter, parkeringar, vatten, avlopp, sopor och annat?

Om någon vill bygga en skidanläggning på sin egen mark tar det inte så lång tid att få tillstånd (givet att man skickar in kompletta handlingar) men nu handlar det ju om vår gemensamma mark: mark som Örebro kommun äger och som idag används av många örebroare.

Det är upp till var och en att bedöma vad dessa förseningar beror på, men jag tycker inte det tyder på att förseningarna beror på kommunen. Jag tycker att kritiken mot kommunens handläggning är orättvis och med tanke på att tjänstemännen i Örebro kommun sliter stenhårt för att hantera bygglov och liknande snabbt tycker jag att det är rimligt att berätta fakta i ärendet.

”Det normala” i Örebro är faktiskt att sökande får snabba svar: 3 av 4 bygglov får svar inom 3 veckor, nära hälften får svar inom en vecka från att ärendet är komplett och de som varit i kontakt med bygglovsavdelningen är överlag nöjda: snittbetyget från kunderna för ”bemötandet” är 9,3 av 10. Det är resultatet av systematiskt och ihärdigt kvalitetsarbete och därför är det rätt upprörande att NA genom en rubrik sänker detta arbete – helt felaktigt.

För några veckor sedan var det Tvärsnytt som helt på egen hand hittade på en egen ”kioskvältare” (om den påstådda jobbkön för IS-terrorister) och NAs eget påhitt idag är verkligen inte i klass med Tvärsnytts hittepånyhet (Tvärsnytts ”nyhet” fick riktigt allvarliga konsekvenser både för debatten och för enskilda personer).

Det är orimligt att media så lättvindigt sprider påhitt och påståenden som saknar saklig grund. En enkel lösning denna gång hade ju varit om NA frågat initiativtagaren (som sa sig vara missnöjd med kommunens handläggning) en enkel fråga: ”när skickade du in de kompletta handlingarna, då?” eller så kunde NA ringt till kommunens bygglovsavdelning och kollat uppgifterna (jag påpekade nämligen att jag inte varit med på tidigare möten och därför inte hade fakta framför mig).

Men, som man säger: ”kolla aldrig en bra story – för då kan den spricka”.

Kommentarer

Har du lyckats hålla ”din trottoar” gåbar de senaste dagarna?

Lämna en kommentar

Vår familj bor i eget hus och därmed är vi ansvariga för att hålla trottoaren framkomlig. Det är rätt ofta en hel del jobb med det, vilket alla som bor i hus (eller är fastighetsägare) kan intyga. Sanningen är ju att även om man skött sitt ansvar de senaste dagarna så har kampen varit ojämn: trots att vi skottat, saltat och försökt hålla efter trottoaren och vägen fram till dörren så har det inte gått helt och hållet. Och då pratar vi om några meter att hålla efter. Örebro kommuns snöröjare har 600 kilometer att hålla efter. Varje gång.

Det tror jag är en bra utgångspunkt för en diskussion om snöröjning och halkbekämpning i Örebro. Inte för att ursäkta brister (självklart finns det brister och massor av saker som kan göras bättre), men för att nyansera en diskussion som på sina ställen är väldigt märklig. Efter varje vinter utvärderar Tekniska förvaltningen insatserna och justerar det som inte blivit tillräckligt bra, i år använder vi till exempel mer salt efter att i många år ha ”förbjudit” det (eller åtminstone använt det väldigt väldigt sparsamt).

Och utvärdering ska självklart göras även i år. Men den utvärderingen bör handla om vad som gjorts, och med hänsyn till väder och förutsättningar. Och de senaste dagarna har varit extrema.

Det är inget typiskt vinterväder att det på drygt två dygn först snöar, därefter regnar, följt av plusgrader, följt av ny snö, följt av regn, följt av plusgrader. Med sådana förutsättningar är det väldigt väldigt svårt att bekämpa snö och halka.

Fakta är nämligen att det (som är kommunens ansvar) plogades i lördags eftermiddag för att därefter sandas. Och så har man fortsatt, men den sand som spritts ut ”försvinner” när snön smälter, och när det sedan fryser ovanpå det har ju gruset hamnat underst. Och då ska snöröjarna återigen köra 600 kilometer för att sanda igen. För dem som vill följa vad som görs (och vad som gjorts) kan man läsa mer på Örebro kommuns snödagbok: http://www.orebro.se/1460.html

Jag önskar att det fanns en enkel lösning för att slippa halka runt, men inte ens mer pengar löser problemet. Personalen på Tekniska förvaltningen sliter hårt för att hantera helt ohanterbara väderomställningar. I en diskussion på Facebook var det en örebroare som skrev följande: ”Vet att dom som jobbar med snöröjningen jobbar extremt mycket när det väl behövs. Svärsonen jobbar på tekniska förvaltningen med detta. Förutom att jobba 7-16 igår så började han att jobba 22:00 igår kväll igen, när han väl kom hem vet jag inte, brukar dock vara på morgonen när vi vanliga går till jobbet.” Och han har rätt.

Mer pengar skulle självklart kunna möjliggöra bättre snöröjning, men de senaste dagarna skulle fortfarande ha varit besvärliga även om vi avsatte mer pengar. För hur mycket mer pengar får det kosta? 10 miljoner mer? 20? 100 miljoner mer? Och om vi avsätter mer pengar; är det just för tre sådana här dagar (som ju inte inträffar varje år) som pengarna ska avsättas? Eller ska vi satsa extrapengar på att hålla efter kontinuerligt en ”normal vinter” då det faller snö hela tiden?

Om någon tycker att de avvägningarna är enkla är ni att gratulera. Jag tycker nämligen inte att det är så enkelt att göra sådana avvägningar. Att det i efterhand är lätt att peka finger och säga att ”det där gjorde ni dåligt” är en helt annan sak.

Inför varje år görs en budget för snöröjningen (cirka 20 miljoner) men när snön väl faller så slutar man inte röja när pengarna är slut. Tekniska nämnden och förvaltningen har klartecken att överskrida snöröjnings-budgeten om det behövs, snörika vintrar (som till exempel 2010) kan det därför kosta uppåt 50 miljoner. Men beredskapen är inte satt för tre extrema dagar, utan för att klara att hålla Örebro framkomligt en hel vinter.

Så om vi avsatte mer pengar till snöröjning så skulle det sannolikt vara för att exempelvis prioritera gång- och cykelvägar ännu mer och börja röja dem ännu lite tidigare. Och när det då blir några extrema dagar skulle det förmodligen finnas några personer och några maskiner ytterligare att tillgå. Men problemen skulle fortfarande vara stora. Det är helt enkelt inte möjligt att (till rimliga kostnader) undvika att det blir problem med så här snabba väderomställningar. Det går inte att på några timmar (eller ens en dag) snöröja, salta och sanda 600 kilometer väg (som kommunen har ansvar för) tillräckligt mycket för att undvika problem vid extrema omslag. Däremot skulle den kontinuerliga skötseln en ”normal vinter” kunna förbättras mycket.

Trottoarer och liknande är en egen historia. Det är alltså fastighetsägarens ansvar att sköta sin trottoar utanför sitt hus. Det gör att många av de problem som örebroarna upplever när de försöker ta sig fram till fots, faktiskt inte handlar om att kommunen brustit utan om att en (eller flera) fastighetsägare inte skött ”sin” trottoar tillräckligt bra.

När vintern är över och tekniska förvaltningen utvärderar snöröjningen och halkbekämpningen kommer de säkert hitta massor av saker som kan förbättras. Men vi kommer aldrig att ha en situation när vintern inte inneburit några problem för gående, cyklister, bussåkare eller bilister.

Och en sak är jag helt säker på: de som jobbar med snöröjningen kan dessa frågor mycket mycket bättre än jag. Sanningen är nog att de som jobbar med snöröjningen kan det bättre än 99% av dem som dessa dagar säger sig veta exakt hur allt borde gjorts.

Kommentarer

Trafik för attraktiv stad, färre trafikskador och för att rädda miljön

Lämna en kommentar

Ihopsamlat om trafik i Örebro:
Varken bilhatare eller bilkramare
Trädgårdsgatan får cykelbana – Trafikprogrammet genomförs
Förbättringar för cyklande i Örebro
Trafiksystem som är hållbart OCH fungerar
Framkomligt med bil – men cyklande och bussåkande ska öka
Öppna gator och minska biltrafiken
Det är allvar – varför är en ny cykelbana så provocerande?
Om trafik- och stadsplanering
New York vågade testa – ”a total home-run”

Kommentarer

Rätt enkelt att stänga Oskarshamn 1…

Lämna en kommentar

I söndags kväll avslutade jag mitt energibantarförsök och på måndagen lämnade jag in elmätarna så att nästa grupp elbantare kan ta över.

Under testperioden har jag insett några saker:

  1. Det är inte särskilt komplicerat.
  2. Det verkar nästan fånigt obetydligt.
  3. Sammanlagt blir det mycket el.

Vi har egentligen bara gjort enkla saker denna vecka. Vi har stängt av prylar när vi inte använder dem men vi har egentligen inte ändrat vårt beteende ett enda dugg på dessa dagar. Och ändå ger det resultat.

Under tiden har jag fått konstruktiva förslag från vänner på Facebook och på andra sätt. Någon har föreslagit att jag helt enkelt ska dra ut kontakterna på prylar och andra har påpekat att det finns annat än elprylar som drar mer i ett hushåll. Och allt det där är sant (återkommer till det). Men man kan vända på det: om det är så här lätt att spara el utan att anstränga sig – tänk vilket resultat vi kan få om vi anstränger oss tillsammans!

Elektriska apparater förbrukar en knapp femtedel (17%) av den el som en normalvilla förbrukar. De stora förbrukarna är tvätt och tork (ca 1000kWh); kyl, frys, sval (ca 1000kWh) och belysning (ca 1000kWh). I övrigt förbrukar disk cirka 350 kWh och matlagning cirka 800 kWh). Den totala energiförbrukningen domineras dock av uppvärmningen (ca 15 000 kWh) och varmvattnet förbrukar lika mycket som hushållselen (5000 kWh).

Så, åter till hushållselen…

Vi bor i ett relativt nybyggt hus och det gör att det är svårt att mäta elförbrukningen med hjälp av elmätare (de flesta lampor och andra elprylar är inte inkopplade via vanliga kontakter). Vi koncentrerade oss på de prylar som är inkopplade i kontakter: datorn (med kringutrustning), TV (med Apple-TV, hårddisk/DVD och dekorer), stereo (med kringutrustning: platt-TV och Apple-TV) samt ”laddstationen” där vi laddar telefoner, bärbar dator och iPads var och varannan kväll.

Under denna vecka har vi alltså inte ställt om livet, utan bara sett till att stänga av kontakterna när vi inte använder prylarna. Och besparingen verkar ju rätt futtig: totalt har vi sparat totalt 0,0296kWh per timme på de prylarna. Men på ett år går det 8760 timmar och det skulle i så fall innebära en årlig besparing på 259,3 kWh.

Och det finns 4 176 313 hushåll i Sverige. Så om vi då leker med tanken att alla de där hushållen gör samma obetydliga ansträngning som vi så blir det rätt mycket. Nu är inte jag expert på att räkna elförbrukning men såvitt jag kan räkna ut skulle det totalt innebära en elbesparing på 1082 GWh per år. Vilket är nästan exakt dubbelt så mycket som Oskarshamnsverkets kärnkraftreaktor nummer 1 producerar på ett år. Och det bara på en del av elprylarna i ett hushåll, som alltså inte ens är den största elförbrukaren i hushållet…

Så kan elbantning göra nytta? Jo.

Om jag är glad över att vi hittat en metod för att engagera fler örebroare i denna typ av frågor? Jo.

Jag är faktiskt omåttligt nöjd med att jag efter ett sommarbesök på Vattenfalls vindkraftutställning på Gotland läste mer om One Tonne Life och började diskutera en Örebro-motsvarighet med mina kamrater i kommunledningen. Några år senare blev det där det projekt som jag nu testat, månatliga utmaningar inom ramen för Klimatsmart Vardag.

Så vad säger du: ska vi alla hjälpas åt att spara el, åtminstone på de där små sakerna som vi inte ens skulle märka? Nästa steg är att lägga lite tid på att förbruka mindre varmvatten, sänka temperaturen hemma lite, släcka lamporna när vi lämnar rummet och köra torktumlaren lite mer sällan och så vidare.

Och med tanke på att Örebro kommun dessutom satsar en hel del på att bygga vindkraftverk kommer vi i så fall rätt snart nå klimatmålen om att Örebro ska sluta bidra till klimatförändringarna.

Det är väl värt en del, eller hur?

PS Om alla elbantade som vi skulle det för övrigt dessutom innebära en rejäl försäljningsökning av fjärrstyrda strömbrytare (vi använder en enkel och billig modell, köpt på Clas Ohlsson, som med en enkel knapptryckning på en sändare som vi satt vid ytterdörren stänger av de prylar som vi mätt denna vecka)…

Kommentarer

Kan New York så kan väl Örebro…?

1 kommentar

[REVIDERAT 10/11] Tänk på New York – vad tänker du då? Med tanke på att vi vet rätt mycket om USA och New York gissar jag att du får rätt mycket olika associationer och att de spretar rätt mycket. Om frågan avgränsas till att gälla trafik i New York, då? Min gissning är att rätt många tänker mycket trafik, massor av bilar, taxibilar överallt och flerfiliga bilgator.

Sanningen är dock att New York under några år har varit en av de mest radikala städerna i att ställa om trafikplaneringen och att använda stadens ytor till människor hellre än bilar. För säkerhets skull ska man kanske påpeka: nejdå, det handlar inte om att göra staden bilfri eller att ta bort bilarna. Det handlar bara om att göra staden mer attraktiv, mer säker och mer tillgänglig för alla.

Mest omtalat är av naturliga skäl förändringarna av Times Square, en av världens mest igenkända platser. Och kanske allra mest intressant är hur de genomförde förändringarna: de testade sig helt enkelt fram.

Eftersom de var övertygade om att förändringarna måste fungera i verkligheten så gjorde de tillfälliga omvandlingar av platser: de målade om ytorna, satte upp agränsningar och placerade ut utemöbler (de hastigt inköpta trädgårdsstolarna på Times Square blev en riktig snackis…).

Janette Sadik-Khan var chef för New York City Department of Transportation (som ansvarar för alla gator och trafiken i NY) mellan 2007 och 2013. Under de åren lyckades Janette Sadik-Khan, tillsammans med medarbetare och ledande politiker, göra New York till en stad där det faktiskt är möjligt för alla att cykla och åka buss och inte bara åka bil eller tunnelbana. Dessutom ställdes ytor i staden konsekvent om för att bli mer gångvänliga och uppmuntra stadsliv istället för att fungera som trafikleder.

Sedan jag i somras blev tipsad om Janette Sadik-Khans föreläsning på TED (15 minuter av ohejdad inspiration!) har jag sett föreläsningen oräkneliga gånger. Det är verkligen värt att titta på den!

Det Janette Sadik-Khan beskriver är inte bara hur man kan ställa om en stad till mer hållbara trafiklösningar. Tvärtom är hållbarhet, miljötänkande och minskad bilism inte alls huvudpoängen i föreläsningen (även om det var viktiga skäl bakom förändringarna). Det New York kan redovisa är istället hur otroligt lönsamma och effektiva förändringarna var.

Förändringarna var, som Sadik-Khan säger: ” a total home-run”. Tydligast är siffrorna från Times Square, där förändringarna verkligen blev både omdiskuterade och populära:

  • Skadorna på fotgängare minskade med 35%.
  • Restiderna ökade med upp tull 17%.
  • Nya attraktiva butiker öppnade.
  • Försäljningen ökade i butikerna (och därmed lönsamheten även för fastighetsägare: butikshyrorna fördubblades…)

Totalt har omkörningarna dessutom gjort att fler cyklar, att färre cyklister skadas och att bussresenärerna fått kortare restider. Att New York blivit trevligare ”på köpet” råder det nog ingen tvekan om. Eller vad sägs om dessa bilder? På ”före och efter”-bilderna kan du nog gissa vilket som är ”före” och vilket som är ”efter”…

Förutom att New York arbetat väldigt genomtänkt och utifrån kloka stadsplaneringsprinciper så är det en del som är extra utmanande och inspirerande för oss som arbetar med stadsplanering (och därmed trafikplanering): New York vågade testa. De målade om gatan och ställde ut möbler, och mätte sedan resultatet. Om resultatet blev bra permanentade man förändringarna, blev det dåligt tog man bort färgen och de tillfälliga möblerna och prövade något annat.

Så ska vi också göra! Idag berättade vi i kommunledningen (S, C, KD) hur vi vill börja genomföra det nyligen beslutade Trafikprogrammet (läs mer om det här). I ett första skede handlar det om att göra om Trädgårdsgatan och att testa ”New York-modellen” på någon utvald plats, under jubileumssommaren 2015. Det handlar alltså inte om att göra Örebros stadskärna ”bilfri”, för det är ingen bra idé (läs mer om min syn på sådana frågor, här). Men vi vill testa, precis som New York gjort, på någon eller några platser och se om det fungerar att ställa om ytor så att gående underlättas.

I februari kommer tjänstemännen att återkomma med förslag men vi tänker oss att man skulle kunna låta örebroarna avgöra vilka ytor vi ska testa på: upplägget skulle kunna lånas från Millencolin Music Prize, där örebroarna föreslår artister (i detta fall platser), som sedan sållas av en jury som utser fem finalister (i detta fall kanske det räcker med 2-3 platser) och bland dem får örebroarna rösta fram en vinnare. Om det upplägget går att använda vet vi inte idag, men vi vill hitta ett upplägg som engagerar örebroarna och ger många möjligheter att ha en åsikt (läs kommentarerna på webben efter vårt pressmeddelande idag, så förstår du att detta engagerar…).

Här kan du för övrigt läsa lite mer om vad som inspirerar Janette Sadik-Khan.

Alla bilder i detta inlägg är hämtade från Janet Sadik-Khans TED-föreläsning.

Här kan du läsa mer om hur jag ser på stadsplanering (och därmed trafikplanering):
Om Trafikprogrammet och omställning av trafiksystemet.
Mer tankar om stadsplanering och trafik.

Kommentarer

Trädgårdsgatan får cykelbana – nu börjar Trafikprogrammet genomföras

1 kommentar

Idag berättade vi i kommunledningen (S, C, KD) hur vi vill börja genomföra det Trafikprogram som Kommunfullmäktige beslutade om i oktober (läs mer om det här). Det handlar om förvandling av Trädgårdsgatan och om att testa att ställa om ytor för att underlätta gående och stadsliv (läs mer om inspirationen för det här). För enkelhetens skull klistrar jag in pressmeddelandet här:

Trädgårdsgatan ska byggas om till en stadsgata och göras mer tillgänglig för cyklister. Genom ombyggnaden förväntas tryggheten öka och buller och utsläpp minska. Dessutom ska ytor i staden som idag inte är tillgänglig för gående och cyklister skapas under sommaren 2015. Detta är de första konkreta åtgärderna som nu beslutas i programnämnd samhällsbyggnad utifrån det nyligen antagna Trafikprogrammet i Örebro kommun.

– Vår stad ska vara till för alla och vi ska minska vår klimatbelastning. Därför ska vi planera en stad för örebroarna, inte enbart en stad för bilarna som vi tidigare har gjort. Trädgårdsgatan ska fortfarande vara möjlig att åka bil på, men man ska köra saktare och ta hänsyn till att även cyklister ska ta sig fram, säger Björn Sundin (S) kommunalråd med ansvar för samhällsbyggnad.

Skissbild Trädgårdsgatan (Örebro kommun)

Det är på programnämnd samhällsbyggnads möte den 11/11 som nämnden fattar beslut om att arbetet med att omvandla Trädgårdsgatan ska påbörjas. Man kommer även fatta beslut om att en tillfällig omprioritering av gaturummet ska ske på en plats under sommaren 2015.

– Vi vill främja ett stadsliv med gående och cyklister i centrum och därför göra tillfälliga försök med att ställa om ytor som idag domineras av bilar. Det handlar inte om ”bilfritt” utan att öka ytan för folkliv, säger Hannah Ljung (C) vice ordförande programnämnd samhällsbyggnad.

Inspirationen till att skapa ytor för folkliv kommer från New York. Där tog man en del av en bilväg och satte ut bord och stolar där människor kunde umgås. Här kan man läsa mer om New Yorks arbete.

Bild från när New York tillfälligt ställde ut trädgårdsstolar och målade om marken på Times Square.

– Vi vill undersöka om vi kan hitta någon yta att testa detta på under sommaren 2015 som en del i jubileumsfirandet. Kanske tillfällig park på halva Östra Bangatan? Kanske någonstans på Rudbecksgatan? Innan vi bestämmer ska vi ha en dialog med örebroarna som får vara med och tycka till, säger Behcet Barsom (KD) presidieledamot programnämnd samhällsbyggnad.